Igår hade Linnéa konståkningsträning, när hon skulle göra något baklängeshopp så tappade hon balansen och föll. Hon tog emot sig med högerhande och kände med en gång att det gjorde ont men betihop som är typiskt Linnéa och slutförde träningen. Sen cyklade hon hem och sa att hon hade lite ont så vi lindade henne och tänkte att detta är nog över tills imorgon.

Men ack så fel vi hade hon hade ännu ondare så vi ringde rådgivningen som gav oss en tid till Gripen där läkaren skickade oss till röngen. Efter röntgen till akuten för att till slut träffa en läkare som undersökte Linnéa igen och försvann för att analysera röntgenbilderna. När han kom tillbaka sa han bara "häng med här" varpå han drog iväg med snabba steg och vi fick halvspringa för att hänga med och vips så står vi i ett gipsrum.

Aha sa jag, hon ska alltså gipsas, japp svarade läkaren som inte snackade bort någon tid alls utan handling var hans kännemärke tydligen. Pedagogisk ska vi inte heller anklaga honom för. När han började lägga om Linnéas hand och började gipsa så säger Linnéa "vad skönt det känns nu" och han svara "nu ja, vänta några dagar så blir det varmt och börjar klia". Jag kunde inte göra annat än börja gapskratta och sa "du är verkligen super pedagogisk", då började han också skratta och insåg vad han hade sagt och besvarade med "nej, det har du rätt i, det är inte min starka sida". Det visade sig att hon har en fraktur i båtbenet som sitter i handen. Gipset ska sitta i tre veckor sen ska handen röntgas igen och då beslutar dom om det ska gipsas om eller inte.